Här kommer mina föreläsningsanteckningar. När jag får mer tid ska jag skriva ut dom till en mer begriplig helhet. Tills vidare får ni hålla tillgodo.
Klass
Strukturalismens dilemma, sökandet efter det överdeterminerande, den sista instansen. Klassisk stalinism är reduktionistisk (basen styr överbyggnaden). Althussers relativa autonomi och ideologibegrepp låter oss göra rätt mycket relativt traditionell historia men bygger på att något (strukturen, ideologin) är överdeterminerande. Att mänskligt handlande är reproduktion av strukturer som bygger på att vi är dess bärare. Renodlar vissa aspekter och döljer därmed helheten. Kategorisering riskerar att bli ahistorisk.
Hist mat som process-riktning, inte lag. Men – det som strukturalismen uppfattar som olika nivåer (med en styrande orsak) är i själva verket ofta uttryck för och skapare av en och samma klasserfarenhet (EPT ger exempel av rädslan för massan i politik, förakt för kroppsarbete bland adeln, förakt för konkret kunskap bland intellektuella, specifik lagstiftning såsom upprorslagar, religiösa dogmer om underkastelse osv).
Varför är det då viktigt att ripostera mot strukturalismen? Därför att vår teoretiska förståelse av klass präglas av vår förståelse av historia (tror vi som historiker iaf). Om vi kör på den klassiska uppdelningen klass i sig – klass för sig (klass som materiell verklighet och klass som politisk enhet) hamnar vi alltför lätt där Komintern hamnade – att eftersom klass redan finns räcker det att ställa rätt paroll (för det är ju vi som har det sanna klassmedvetandet). Samma sjukt elitistiska inställning finns i ideologikritiken – att det bara är de belästa som förmår se igenom ideologi/politik/religion/whatever och se strukturen för vad den verkligen är (här finns dessutom ett fett frågetecken för om det fyller någon funktion om det ändå bara är strukturen som producerar subjektet).
Hur hitta ett utrymme mellan aktörskap och skapandet av subjekten genom materiella förutsättningar. Dialektik! Erfarenheter som ger upphov till specifika handlingar som griper in i det materiella! Klass är inget som finns på förhand till följd av produktionsförhållanden, eller något som skapas av subjektivering inneboende i strukturer. I renodlandet av en teoretisk Klass – en klass tvättad från ideologi/religion/kultur – omöjliggörs studiet av faktisk, historisk, klass. Det är att sätta upp oss för att ständigt bli besvikna, för att ständigt stå oförstående inför historiska subjekts handlingar.
Klass är något som händer, klass är en process snarare än ett objekt. Klass är den friktion som uppstår i en antagonistisk social relation (Arbete-kapital) som tar sig lokala, historiskt specifika, partikulära uttryck. Stannar vi tiden försvinner klass – kvar finn bara sociologernas kategoriseringar.
Klass – säger EPT – händer när en grupp av män delar en gemensam erfarenhet och finner sig i konflikt med en annan grupp av män. Den där gruppen män är självfallet aldrig helt ren från andra erfarenheter än klass (till att börja med är det inte ens säkert att de är män) och de andra erfarenheterna går inte att skilja från klass (annat än bakom det trygga skrivbordet på universitetet). Alltså, rasistiska vita arbetare i förra sekelskiftets USA led inte av falskt klassmedvetande. Tvärtom gjorde de klass på ett specifikt sätt som tedde sig rimligt och rationellt för dem. Det går inte att reducera dem till offer för borgerlig ideologi – lika lite som det går att läsa fabriksägarna som agerande i strid med en abstrakt kapitallogik där billigaste arbetskraften bör användas. Samtidigt kan man såklart inte resignera och bara observera – uppenbarligen går det att förändra hur klass görs vilket visas av CPUSA och folkfrontsperioden.
För mer läsning på detta tema:
Roediger, David, The Wages of Whiteness
Thompson, E P, Herremakt och folklig kultur
Etiketter Föreläsning 1 - föreläsningsanteckningar
